Wilja blir alltså 3 månader idag! Var i hela friden har tiden tagit vägen! Allt går så fort! Hon börjar bli så med nu och kollar runt överallt. Lyfter huvudet när hon ligger på magen, småskrattar lite och börjar verkligen bli riktigt gosig. Vi har nått den där magiska gränsen vid tre månader. 

Jag sammanfattade en kort liten lista på hur jag tycker första tiden varit. Mycket som varit helt fantastiskt, men vi har även stött på mycket tufft. Vi vet dock att var sak har sin tid och även om det känns skitjobbigt under en period, så kommer man komma ut den till slut. Vilket jag tyckt varit skönt att veta.

1. Tvåbarnschocken existerar! 

Jag tycker vi var rätt skonade från den i början, men har ju insett nu i efterhand att det berodde på att Rasmus också var föräldraledig i en hel månad. Chocken slog ju till efter han börjat jobba..så klart! Då blev jag själv med kidsen majoriteten av dagen och sen var vi båda två heelt slut av olika anledningar på eftermiddagen. Tycker dock att vi landat väldigt bra i allt nu efter dessa månader, även om det så klart blir kaos ibland. Och i takt med att Wilja blir större och mer rörlig så kommer man få mycket mer att göra. Men nu upplever vi henne som mer nöjd och kan ligga själv en längre stund ex. I babygymmet.

2. Det dom säger att storasyskonen får mindre uppmärksamhet tycker inte jag stämmer, iallafall inte alltid. Jag upplever att Wilja fått "vänta" betydligt mer än vad Lowe fått göra. Wilja får bara hänga med, och stundtals tycker jag det känns både jobbigt och orättvist mot henne, fast jag vet att hon inte har något att jämföra med. Det är mest jag som stressar upp mig när hon skriker.

3. Det där magiska som bara finns mellan syskon är heelt fantastiskt att få uppleva. Så som Wilja tittar på Lowe stundtals gör mig helt varm i hjärtat. Lika så Lowe, han sätter sig ibland ner bredvid henne, pussar henne på pannan och ler. Han tar även leksaker och sätter sig nära henne och leker med dom.

4. Egentid, vad?

Jag är ju en människa som kräver så himla mycket tid för mig själv. Speciellt med sånt som jag verkligen tycker om att göra. Som att sy..vissa dagar kan jag uppriktigt sagt bli så ledsen för att jag inte lyckas få till att sitta vid maskinen. Även om jag & Rasmus delar på oss. Men tiden är ändå så svår, och man vill hinna så mycket. Vi har kämpat med Wiljas sovtider, så nu lyckas vi iallafall få lite kvällsegentid. Och den är SÅ viktig att få, för man hinner verkligen inte prata med varandra stundtals, man bara kör på med matlagning, Bolibompa, badning, bokläsning..

5. SÄNK KRAVEN!

Nej du kommer inte ha ett 100% välstädat hem, tom tvättkorg och nyduschat hår varje dag. Men vet ni, torrschampo is the shit! Och många dagar har jag heelt släppt allt vad hushållssysslor heter och bara satt mig på golvet mellan kidsen. Sen har jag tagit hand om det när Rasmus kommit hem eller barnen somnat. Jag uppskattar ju så sjukt mycket att få gå och småpilla i köket på kvällen, sätta in, fylla på och torka av allt. Underbart!

6. Samvete

Detta samvete..för ALLT! Man vill vara alla till lags, höra & se, bekräfta & vara närvarande. Samvetet när man bara skulle vilja ha 10 minuter i tystnad eller när ilskan väller över en när ingen av barnen vill vila middag… när man bara vill scrolla på telefonen istället för att kolla på Paw patrol, Alfons Åberg eller köra med bilar på golvet & bygga duplo..

7. Att vara i nuet

Jag kände likadant när Lowe kom, att jag liksom ville att tiden bara skulle gå lite fortare för jag ville se vem han blev. Och även om jag bejakar bebistiden med Wilja, så vill jag SÅ gärna att hon bara ska bli lite större..ibland känns det så fel att känna så. Men man är inte mer än människa. Känner dock att det är underbart att få uppleva allt en gång till utan att vara..rädd..osäker? Man vet liksom vad som komma skall..det kommer tänder, dom rullar runt, reser huvudet, sitter.. ja ni vet..allt det kommer.