Min förlossningsberättelse

Här kommer långt om länge min förlossningsberättelse. 

 

29/8-19 kl 11:00
På Torsdagsförmiddagen hade jag fått en tid inne på Ystad förlossning för att kolla mitt blodtryck som legat för högt de sista veckorna av min graviditet. Vi hade tid kl 11 men fick vänta tills närmre 12:00 för att det var fullt inne på förlossningen, så jag & Rasmus tog en promenad i Ystad centrum och fikade på Espresso house. Vid 12:30 var vi tillbaka på förlossningen och blev placerade i ett undersökningsrum, jag på en brits och Rasmus på en stol. Jag blev uppkopplad på CGT och fick ligga med den i ca 30 minuter. Lilleman sprallade på för fullt inne i magen. Efter en stund fick vi byta rum för att vänta på att jag skulle ta blodprov. Vi underhöll oss med att äta Wasa knäckebröd och läsa roliga skämt på facebook.

 

14:30
Någon timme senare kom en läkare in till oss och berättade att dom hade beslutat att hålla mig kvar på förlossningen och sätta igång mig, med anledningen att jag gått över tiden och att mitt blodtryck var förhöjt. Jag & Rasmus fick en riktig chock, hjälp nu var det på riktigt! Nu skulle vi bli föräldrar! Väl i bilen på väg hem ringde jag mamma och berättade medan jag storgrät. Jag var livrädd! Vi ringde även min pappa, Rasmus föräldrar och min syster Maja. När vi kom hem beställde vi en pizza och packade ihop de sista som skulle med till förlossningen. Vi åkte även och handlade lite mer snacks, bland annat bananer som visade sig skulle rädda mig duktigt dagen efter, haha!

 

18:30
Vi kom in till förlossningen och möttes av en barnmorska som hette Anneli och en undersköterska som hette Jenni. Två helt fantastiska människor! Vi fick rum nummer 1. Efter att vi installerat oss där inne så fick vi in en madrass till Rasmus och jag blev undersökt och uppkopplad på CTG, samt fick en nål i armen efter att barnmorskan stuckit mig fel två gånger i handen. Som vi skrattade åt det allihopa :D  

 
 
19:45 

Det var dags för första igångsättnings shoten. Ja och ska jag vara ärlig så hade jag nog förväntat mig en sliskig och äcklig smak på den. Men det smakade bara vatten. Efter det satte jag igång min dator och kollade på idol och åt Dumlesnacks medan Rasmus pratade i telefon med sina föräldrar. 

 
 
 

21:45
Nu var det dags för shot nummer två. Vid denna tiden började även Barnmorskan Annika att jobba. Annika var helt fantastisk och Rasmus & Jag längtade tills nästa pass hon jobbade när hon sen slutade på morgonen. Jag vet inte riktigt vad som hände men jag antar att känslorna svämmade över och oron kom ifatt mig för rätt som det var så låg jag bredvid Rasmus på madrassen och storgrät. Ja jag var väldigt rädd och lite uppjagad. Jag kunde inte riktigt förstå att det var dags nu att vi skulle få träffa vår lilla pojke snart. Vi bestämde oss för att göra oss i ordning för sängen och invänta nästa besök av barnmorskan. 

 

30/8-19

00:00
Vi slumrar en stund och vaknar vid 12 när barnmorskan kommer in med nästa shot och meddelar oss att vi kommer få chansen att vila fram till 04. Jag jublar inombords för jag är så galet trött! Vi släcker ner och försöker sova, men jag kommer inte till ro. Sängen är fruktansvärd att sova på och med den stora magen så blir det inte lättare att hitta en skön sovställning. Så sömnen under natten blir allt annat än bra.

 

04:40
Jag vaknar och ringer in barnmorskan för att få nästa shot. Sammandragningarna i magen har börjat så smått känner jag. Vid 6-tiden kommer barnmorskan in igen och gör en undersökning på mig samt en CTG. Mitt blodtryck är okej just nu och bebisen mår bra inne i magen. Rasmus är också vaken nu och under tiden vi väntar på att klockan ska bli 08:00 så äter vi banan och kollar på nyhetsmorgon. Jag är så jäkla glad nu i efterhand att vi i sista sekund bestämde oss för att packa med datorn. 

 
07:30
En barnmorska som heter Kicki kommer in och presenterar sig, hon jobbar morgonpasset. Nu har mina värkar börjat så smått och jag känner av dom i magen. Vid 8-tiden får vi in vår frukost och medan jag slevar in gröt och äpplejuice så tar jag värkar mellan tuggorna, får även in shot nummer 5 nu. Framåt förmiddagen bestämmer sig jag och Rasmus för att ta en kort promenad runt avdelningen, dels för att få tiden att gå och dels för att jag ville upp och röra på mig och inte fastna i sängen. Klockan är 10:15 och vi går runt i korridoren på förlossningen. Dock har mina värkar börjat göra riktigt ont så vi får stanna typ var sjätte steg och jag hänger mig över Rasmus för att ta dom. Vi går tillbaka till rummet för att hämta min vattenflaska men bestämmer oss rätt snabbt för att bli kvar där inne. Vi ringer på en barnmorska och ber att få in både pilatesboll och gåbord. Nu gör det ONT! 

 

11:20
Jag hänger över gåbordet med huvudet nerböjt och fokuserar inte på något annat än värkarna. Rasmus står framför mig och säger peppade till mig att denna värken just nu inte kommer komma tillbaka igen. Vilket hjälpte mig väldigt mycket. Han servar mig med både vatten och dumlesnacks. Jag får även in en värmedyna att ha mot ländryggen när jag satt på pilatesbollen, och det va såå skönt!! Barnmorskorna kom in till oss för att göra ännu en undersökning men jag vägrade flytta mig från pilatesbollen. "Jag kan absolut inte röra mig okej!" vet jag att jag säger. Så medan jag sitter där och halvligger över sängen hoppandes på en pilatesboll med en värmedyna i kasslertrosorna ( Den synen alltså, haha!!) så gör barnmorskorna allt för att få banden till CTG apparaten runt mig. 

 
(Årets bild på mig, hahahahaha!!)

 

12:30
Jag är tillbaka i sängen igen och tar värkar liggandes på sidan. Rasmus sitter i fåtöljen bredvid och så fort en värk kommer rycker jag åt mig Rasmus hand. Vi får in lunch till mig men jag vägrar att äta. Köttfärslimpa har aldrig luktat så vidrigt kan jag säga! Rasmus får kalasa på det medan jag nöjer mig med två glas kall nyponsoppa. Vid 13-tiden får jag morfin som ska ta bort de värsta topparna av mina värkar. Det hjälper väldigt mycket och jag lyckas till och med somna mellan dom. Klockan är nu 13:30 och det är dags för shot nummer 7. Jag somnar och vaknar mellan värkarna som nu kommer med ca 2-3 minuters mellanrum.

 

 

15:30 
Båda två har vilat en stund och vi blir väckta av barnmorskan som kommer med shot nummer 8. En timme senare skriker jag i panik att jag kommer kräkas. Ramus får fatt i en kräkpåse och jag kaskadspyr upp det jag fått i min under dagen. När det väl är dags för undersökning börjar jag ge upp hoppet, jag har ingen energi alls i kroppen och jag vill bara att det ska ta slut nu. Barnmorskan säger att jag är öppen 4 cm och jag får äntligen lite hopp om att det kommer hända saker snart. Vid 16:30 får jag vätskeersättning i dropp, och jag ber även om epidural. En timme senare kommer läkaren och jag vet att jag innan förlossningen var helt inställd på att epiduralen skulle göra så himla ont. Men jag kände ingenting, jag var helt för trött och utmattad för att ens bry mig längre. 

 

18:20
Barnmorskan tar hål på vattenhinnan och sätter en elektrod på lillemans huvud då hans hjärtljud var låga och svåra att höra med CTGn. Jag får medicin som ska höja hans hjärtslag samt värkstimulerande dropp och alvedon. Vid denna tiden börjar minnet på både mig och Rasmus att blekna då allt i slutet gick så hastigt. 

 

19:50
Här är den sista anteckning gjord på Rasmus telefon. Jag kommer få antibiotika då läkarna tror att jag har en infektion i kroppen som inte är bra för bebisen. Jag sitter ännu en gång och tar värkar på pilatesbollen.

 

Efter 20:00 så har vi inte skrivit mer. Men det som händer är att läkaren kommer in och berättar att dom kommer behöva ta ut bebisen med ett akut kejsarsnitt då jag inte öppnat mig mer än totalt 5 cm, och förlossningen kommer att bli väldigt långdragen samt att Lowe inte mår bra inne i magen. Jag vet att jag tänker "gör vad fan ni vill, för jag vill bara få ut ungen och åka hem nu!". Jag ligger i sängen och gråter medan barnmorskorna sätter in dropp för att få värkarna att stanna av. Rasmus blir ombedd att packa ihop alla våra tillhörigheter, för att om 20 minuter ska vi ner till operationssalen. Allt går så fort! Jag får byta till en annan säng och vi blir utrullade från förlossningen. Barnmorskorna frågar mig i hissen hur det är med mig då jag fortfarande gråter. Jag säger att dom inte ska bry sig om mig utan ta hand om Rasmus istället som också gråter. 

 

Jag blundar hela vägen ner till opperationssalen och skakar i hela kroppen. Väl där nere så rullas jag in i rummet medan Rasmus blir ståendes utanför för att invänta en läkare och för att få sterila skyddskläder på sig. Jag får panik och frågar flera flera gånger när Rasmus kommer och tårarna bara sprutar. Jag vill inte detta och jag vill bara till Rasmus. En läkare ställer sig bredvid mig och försöker lugnande prata med mig och förklara vad som kommer hända. Ett stort grönt skynke hängs framför mitt ansikte och jag hör massor av röster och tillslut hör jag Rasmus röst. Vilken lättnad jag kände i hela kroppen.

 

Narkosläkaren ger mig bedövning och frågar om jag känner att dom kniper mig i magen, men jag känner inget mer än att dom buffar runt med den. Helt plötsligt hör jag någon säga "Grattis!" och jag får snabbt se min lilla Lowe innan barnmorskan rusar iväg med honom. Han var väldigt medtagen då han haft navelsträngen runt halsen och läkarna fick hålla på en stund för att få honom att komma igång och skrika. Jag minns att jag ser Rasmus som fått följa med in i andra rummet där dem är med Lowe. Han har tårar i ögonen och ler med hela ansiktet. Tillslut kommer barnmorska tillbaka med Lowe och ger honom till mig medan läkarna syr ihop mig. Så otroligt konstig och underbar känsla att ha sitt barn i sin famn. 22:42 kom du till oss ❤️

 

Vi rullas sedan in till uppvaket och Rasmus sitter med Lowe i famnen medan jag vaknar till liv igen. Efter ca två timmar får jag hålla min lilla pojke igen och vi åker upp till BB och får ett rum. Jag som inte ätit och druckit på flera timmar är överlycklig när de goda förlossningsmackorna och dricka kommer in till oss. Sen var det bara mys hela natten lång.

 
 



Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0