Och så gick vi in i v42...andas in och andas ut..

 

Ja, jag ska helt ärligt säga att jag är så jäkla frustrerad, arg och ledsen förtillfället! Men vad hjälper det egentligen? Inte ett skit!! Andas in och andas ut.

 

Jag städar, rensar och tog till och med tag i lite trädgårdsarbete i förmiddags. Nu ligger man här i sängen igen med ontet från h*lvetet..andas in och andas ut.

 

Jag går och förbereder mig på att klara av kommande veckan om inte herrn vill komma innan dess. Jag vet att det är allra sista veckan, jag vet om det..men den är så förbaskat lång ju! Och det känns inte som att han vill komma förens till julafton ändå.

 

Om det var något jag inte var förberedd på med denna graviditeten så var det att gå över tiden. Fast det är otroligt vanligt.

Jag tycker att dessa dagar är mer psykiskt påfrestande än vad de 9 månaderna är. 

 

Jag vill bara gå i mål nu och gosa med min bebis. Längtar så fruktansvärt mycket efter honom så det gör ont i mig. ❤️