Jag hinner inte med i denna graviditeten känner jag. Tiden går så fort, och det är bara 15 veckor kvar tills lillasyster ska komma. Men sen på samma gång så går tiden fruktansvärt långsamt!  

Jag har börjat längta så himla mycket efter henne, och kände typ i förrgår att jag redan börjat bli trött på att vara gravid. Hahaha, så inte lägligt kan jag säga. Då det är 3,5 månad kvar.. och den värsta uppförsbacken börjar om ca 4-5 veckor. 

Men jag ska inte klaga, jag njuter av att känna henne sparka runt i magen. Jag har saknat det väldigt mycket sen graviditeten med Lowe. Det är den där känslan att hon än så länge bara är min, och att jag inte behöver dela henne med någon än som infinner sig . Det är en mysig känsla. Sen njuter jag extra då jag tror att detta är sista gången jag kommer vara gravid också (Gissar på att jag & Rasmus nöjer oss med två barn).

Ska jag vara ärlig så har jag inte hunnit reflektera så mycket över och under denna graviditeten. Det har jag mycket Lowe att tacka för, för jag vet hur orolig och nojig jag var när han skulle komma. Men nu när man har honom att ta hand om så glömmer man liksom bort allt vad gravidkrämpor heter. Stundtals får jag till och med fundera över vilken vecka jag är i.

Och sen tror jag detta är en sorts försvarsmekanism från min sida. Jag fokuserar bara på att vara här och nu. Tänker inte på förlossningen, har inga höga förväntningar alls på den. Hon ska ut och hon ska må bra. DET fokuserar jag på och inte HUR hon ska komma ut.

Jag tänker inte måla upp något rosaskimrande födelseförlopp denna gången. För min egen skull så taggar jag ner brutalt mycket. Det mår jag helt klart bäst av. 

Jag tänker dock mycket på hur det ska bli när hon väl kommit. Och fokuserar nog mer på den biten. Jag vet ju att man kommer in i det livet också, precis som med Lowe.   Jag ser väldigt mycket fram emot att se dom två tillsammans.