Baby blues; chocken efter förlossningen

Jag skriver sällan om sånna där djupa saker här på min blogg, men idag tänkte jag göra det. 

 

Innan Lowe kom hade jag aldrig hört talas om baby blues eller förlossningsdepression. I min värld trodde jag att när väl Lowe var här så skulle allt vara guld och gröna skogar och jag skulle vara lyckligast i hela vida världen. Men tyvärr blev det inte så, och jag vet inte om det berodde på att vi blev igångsatta och fick en käftsmäll då allt gick så himla fort, från tanke till handling eller att Lowe kom med ett akut kejsarsnitt? När vi väl landat på BB så var jag så trött i hela kroppen och hade ont efter snittet, allt jag ville vara att sova. Men vem kan sova när man precis blivit mamma och lever på endorfinerna? 

 

Baby blues beskrivs som en mildare depression som brukar drabba mamman ca 2-3 dagar efter förlossningen när mjölken rinner till, och hormonerna löper då amock i kroppen. Oftast så varar denna depression i 1-2 veckor för att sedan försvinna helt. Under den tredje dagen på BB slog denna blues till ordentligt på mig och jag minns att jag på kvällen låg i sängen och grät floder samtidigt som jag fick någon form av panikattack och hyperventilerade. Jag var så brutalt trött så barnmorskorna bestämde sig för att ge mig en sömntablett och ta Lowe några timmar så jag & Rasmus fick sova. Det kändes fel i hela kroppen när dom rullade ut honom, men jag behövde verkligen sova.

 

Dessa dagar på BB kämpade jag även med amningen som jag tyckte va fruktansvärd. Lowe bara skrek och ville inte greppa bröstet och jag fick panik för jag trodde att jag inte skulle kunna mata honom och att han då skulle svälta ihjäl. Hans skrik skar i mitt hjärta och jag hade sån ångest då alla barnmorskor ville väl och skulle hjälpa mig att få rätt på amningen, men det gav mig bara ännu mer ångest och det gjorde så fruktansvärt ont när Lowe fick tag.

 

När vi väl kom hem efter nästan en vecka på förlossningen så kändes allt så himla konstigt. Den känslan att åka iväg två och komma hem tre var väldigt speciellt. Jag var lycklig samtidigt som jag bara ville lägga mig ner och sova i tusen år. De första dagarna hemma grät jag konstant och ifrågasatte vad det var vi gjort. Ska JAG kunna ta hand om ett barn och vara mamma? Herre gud! Jag ifrågasatta min kärlek till honom då den inte kom direkt och jag undrade om jag någonsin skulle börja tycka om honom. Jag ville knappt hålla i honom.

 

Det är en så konstig känsla när man gått med en mage i 9 månader, som faktiskt bara är en mage, till att det kommer ut en liten människa som man har 100 % ansvar över. Kunde man ångra sig? Fanns det något öppet köp, eller det vara bara att gilla läget?

Jag ville bara försvinna. Jag ville ta bilen och köra iväg eller lägga mig under täcket och inte bry mig om något annat. Men det gick inte..

 

Som tur var så kunde jag prata med kompisar som nyligen också fått barn och det visade sig att dom känt samma sak. Även Rasmus var ett fantastiskt stöd och vi pratade massor om detta. Detta i sig gjorde att jag lugnade ner mig och fann mig i min nya roll som mamma.

 

Idag är Lowe 7 veckor och jag mår superbra. Jag har sakta börjat falla mer och mer in i min mammaroll allt eftersom jag lär känna Lowe. Men det tar tid, det är ju en helt ny relation som ska skapas. Jag önskar bara att jag vetat om detta med baby blues innan han kom, då jag tror att jag kunnat hantera situationen annorlunda. Sen kan man aldrig förbereda sig eller ens föreställa sig hur det är att få och ha barn innan man fått dom. Man kan inte planera för det. 

Därför tycker jag det är så viktigt att man öppet pratar om detta, att det inte alltid är så underbart som alla vill få det till eller visa på sociala medier, utan det är mycket kämpande och många tårar. 

 

Och det är helt okej att känna och må så, bara man vågar prata om det och även ta hjälp om man känner att man börjar må ännu sämre.

 

Nu ska jag fortsätta njuta av en liten stunds egentid då Lowe sovit i över 1 timme. Jag ska inte säga för mycket dock, för han kan när som helt vakna ;)

 

 

Ta hand om er <3



Nya dojjs

Unnade mig ett par nya skor nu när hösten gjort sitt intåg, Dessa är köpta på Deichman.
(null)



Torsdag 10.e Oktober

Hej vänner!

Jag passar på att skriva medan jag har en nöjd unge i babysittern. Humöret är på topp med det kan dala lika fort igen.

 

Iallafall så tog vi oss utanför hemmet igår och åkte en sväng till Emporia med Maja. Vi käkade sushi och jag shoppade lite till Lowe, så klart. Hittade dock inget till mig, inte lika roligt att titta på kläder till mig själv länge ;)

 

Idag har vi inget planerat än, kanske blir det en promenad med vagnen då det är väldigt fint väder ute. 


Nu började Lowe skrika igen, så vi hörs ;)

Puss och kram från den mammalediga och skrikungen, Haha!

 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 

(null)

 


Ny frilla

Äntligen är barret klippt igen!! Rasmus hade bokad både klippning & färgning till mig som överraskning för någon vecka sen, och idag var det dags. 
3 timmar senare var håret kortare och färgat/slingat och jag är så nöjd!!
(null)
 
(null)
 
 


Din första månad

(null)

Älskade lilla Lowebus blir en månad idag. ❤️

Du är så fruktansvärt älskad av din mamma & pappa, det ska du veta. 



Så mycket händer

Hej!
Hoppas allt är bra med med?! Här rullar livet på i bebisbubblan. I morgon fyller Lowe 1 månad, och jag förstår inte var tiden tagit vägen men jag måste säga att ju längre tiden gå desto mysigare blir det, för han utvecklad hela tiden och det är så roligt att se hans framsteg. Lillkillen har så smått börjat öva på att hitta sin röst, och mitt hjärta smälter ju lite varje gång vi ligger och småsnackar. Jag är totalt jäkla kär i mitt barn, sjukaste kärleken jag någonsin känt för någon. ❤️

Iallafall så hade vi kalas för Rasmus idag och Lowe fick träffa två av sina kusiner, som är 2 veckor äldre än honom. Nu är dom 5 kusiner och alla är killar, den kaosen alltså, haha!! 

Nu ska jag fortsätta njuta av kvällen då vi faktiskt fått lilleman att somna riktigt tidigt. Trött efter allt kalasande ;)

Puss
(null)

(null)

(null)
Mina två bästa ❤️

(null)
Lowe med tvillingkusinerna Wille & Elias


Min förlossningsberättelse

Här kommer långt om länge min förlossningsberättelse. 

 

29/8-19 kl 11:00
På Torsdagsförmiddagen hade jag fått en tid inne på Ystad förlossning för att kolla mitt blodtryck som legat för högt de sista veckorna av min graviditet. Vi hade tid kl 11 men fick vänta tills närmre 12:00 för att det var fullt inne på förlossningen, så jag & Rasmus tog en promenad i Ystad centrum och fikade på Espresso house. Vid 12:30 var vi tillbaka på förlossningen och blev placerade i ett undersökningsrum, jag på en brits och Rasmus på en stol. Jag blev uppkopplad på CGT och fick ligga med den i ca 30 minuter. Lilleman sprallade på för fullt inne i magen. Efter en stund fick vi byta rum för att vänta på att jag skulle ta blodprov. Vi underhöll oss med att äta Wasa knäckebröd och läsa roliga skämt på facebook.

 

14:30
Någon timme senare kom en läkare in till oss och berättade att dom hade beslutat att hålla mig kvar på förlossningen och sätta igång mig, med anledningen att jag gått över tiden och att mitt blodtryck var förhöjt. Jag & Rasmus fick en riktig chock, hjälp nu var det på riktigt! Nu skulle vi bli föräldrar! Väl i bilen på väg hem ringde jag mamma och berättade medan jag storgrät. Jag var livrädd! Vi ringde även min pappa, Rasmus föräldrar och min syster Maja. När vi kom hem beställde vi en pizza och packade ihop de sista som skulle med till förlossningen. Vi åkte även och handlade lite mer snacks, bland annat bananer som visade sig skulle rädda mig duktigt dagen efter, haha!

 

18:30
Vi kom in till förlossningen och möttes av en barnmorska som hette Anneli och en undersköterska som hette Jenni. Två helt fantastiska människor! Vi fick rum nummer 1. Efter att vi installerat oss där inne så fick vi in en madrass till Rasmus och jag blev undersökt och uppkopplad på CTG, samt fick en nål i armen efter att barnmorskan stuckit mig fel två gånger i handen. Som vi skrattade åt det allihopa :D  

 
 
19:45 

Det var dags för första igångsättnings shoten. Ja och ska jag vara ärlig så hade jag nog förväntat mig en sliskig och äcklig smak på den. Men det smakade bara vatten. Efter det satte jag igång min dator och kollade på idol och åt Dumlesnacks medan Rasmus pratade i telefon med sina föräldrar. 

 
 
 

21:45
Nu var det dags för shot nummer två. Vid denna tiden började även Barnmorskan Annika att jobba. Annika var helt fantastisk och Rasmus & Jag längtade tills nästa pass hon jobbade när hon sen slutade på morgonen. Jag vet inte riktigt vad som hände men jag antar att känslorna svämmade över och oron kom ifatt mig för rätt som det var så låg jag bredvid Rasmus på madrassen och storgrät. Ja jag var väldigt rädd och lite uppjagad. Jag kunde inte riktigt förstå att det var dags nu att vi skulle få träffa vår lilla pojke snart. Vi bestämde oss för att göra oss i ordning för sängen och invänta nästa besök av barnmorskan. 

 

30/8-19

00:00
Vi slumrar en stund och vaknar vid 12 när barnmorskan kommer in med nästa shot och meddelar oss att vi kommer få chansen att vila fram till 04. Jag jublar inombords för jag är så galet trött! Vi släcker ner och försöker sova, men jag kommer inte till ro. Sängen är fruktansvärd att sova på och med den stora magen så blir det inte lättare att hitta en skön sovställning. Så sömnen under natten blir allt annat än bra.

 

04:40
Jag vaknar och ringer in barnmorskan för att få nästa shot. Sammandragningarna i magen har börjat så smått känner jag. Vid 6-tiden kommer barnmorskan in igen och gör en undersökning på mig samt en CTG. Mitt blodtryck är okej just nu och bebisen mår bra inne i magen. Rasmus är också vaken nu och under tiden vi väntar på att klockan ska bli 08:00 så äter vi banan och kollar på nyhetsmorgon. Jag är så jäkla glad nu i efterhand att vi i sista sekund bestämde oss för att packa med datorn. 

 
07:30
En barnmorska som heter Kicki kommer in och presenterar sig, hon jobbar morgonpasset. Nu har mina värkar börjat så smått och jag känner av dom i magen. Vid 8-tiden får vi in vår frukost och medan jag slevar in gröt och äpplejuice så tar jag värkar mellan tuggorna, får även in shot nummer 5 nu. Framåt förmiddagen bestämmer sig jag och Rasmus för att ta en kort promenad runt avdelningen, dels för att få tiden att gå och dels för att jag ville upp och röra på mig och inte fastna i sängen. Klockan är 10:15 och vi går runt i korridoren på förlossningen. Dock har mina värkar börjat göra riktigt ont så vi får stanna typ var sjätte steg och jag hänger mig över Rasmus för att ta dom. Vi går tillbaka till rummet för att hämta min vattenflaska men bestämmer oss rätt snabbt för att bli kvar där inne. Vi ringer på en barnmorska och ber att få in både pilatesboll och gåbord. Nu gör det ONT! 

 

11:20
Jag hänger över gåbordet med huvudet nerböjt och fokuserar inte på något annat än värkarna. Rasmus står framför mig och säger peppade till mig att denna värken just nu inte kommer komma tillbaka igen. Vilket hjälpte mig väldigt mycket. Han servar mig med både vatten och dumlesnacks. Jag får även in en värmedyna att ha mot ländryggen när jag satt på pilatesbollen, och det va såå skönt!! Barnmorskorna kom in till oss för att göra ännu en undersökning men jag vägrade flytta mig från pilatesbollen. "Jag kan absolut inte röra mig okej!" vet jag att jag säger. Så medan jag sitter där och halvligger över sängen hoppandes på en pilatesboll med en värmedyna i kasslertrosorna ( Den synen alltså, haha!!) så gör barnmorskorna allt för att få banden till CTG apparaten runt mig. 

 
(Årets bild på mig, hahahahaha!!)

 

12:30
Jag är tillbaka i sängen igen och tar värkar liggandes på sidan. Rasmus sitter i fåtöljen bredvid och så fort en värk kommer rycker jag åt mig Rasmus hand. Vi får in lunch till mig men jag vägrar att äta. Köttfärslimpa har aldrig luktat så vidrigt kan jag säga! Rasmus får kalasa på det medan jag nöjer mig med två glas kall nyponsoppa. Vid 13-tiden får jag morfin som ska ta bort de värsta topparna av mina värkar. Det hjälper väldigt mycket och jag lyckas till och med somna mellan dom. Klockan är nu 13:30 och det är dags för shot nummer 7. Jag somnar och vaknar mellan värkarna som nu kommer med ca 2-3 minuters mellanrum.

 

 

15:30 
Båda två har vilat en stund och vi blir väckta av barnmorskan som kommer med shot nummer 8. En timme senare skriker jag i panik att jag kommer kräkas. Ramus får fatt i en kräkpåse och jag kaskadspyr upp det jag fått i min under dagen. När det väl är dags för undersökning börjar jag ge upp hoppet, jag har ingen energi alls i kroppen och jag vill bara att det ska ta slut nu. Barnmorskan säger att jag är öppen 4 cm och jag får äntligen lite hopp om att det kommer hända saker snart. Vid 16:30 får jag vätskeersättning i dropp, och jag ber även om epidural. En timme senare kommer läkaren och jag vet att jag innan förlossningen var helt inställd på att epiduralen skulle göra så himla ont. Men jag kände ingenting, jag var helt för trött och utmattad för att ens bry mig längre. 

 

18:20
Barnmorskan tar hål på vattenhinnan och sätter en elektrod på lillemans huvud då hans hjärtljud var låga och svåra att höra med CTGn. Jag får medicin som ska höja hans hjärtslag samt värkstimulerande dropp och alvedon. Vid denna tiden börjar minnet på både mig och Rasmus att blekna då allt i slutet gick så hastigt. 

 

19:50
Här är den sista anteckning gjord på Rasmus telefon. Jag kommer få antibiotika då läkarna tror att jag har en infektion i kroppen som inte är bra för bebisen. Jag sitter ännu en gång och tar värkar på pilatesbollen.

 

Efter 20:00 så har vi inte skrivit mer. Men det som händer är att läkaren kommer in och berättar att dom kommer behöva ta ut bebisen med ett akut kejsarsnitt då jag inte öppnat mig mer än totalt 5 cm, och förlossningen kommer att bli väldigt långdragen samt att Lowe inte mår bra inne i magen. Jag vet att jag tänker "gör vad fan ni vill, för jag vill bara få ut ungen och åka hem nu!". Jag ligger i sängen och gråter medan barnmorskorna sätter in dropp för att få värkarna att stanna av. Rasmus blir ombedd att packa ihop alla våra tillhörigheter, för att om 20 minuter ska vi ner till operationssalen. Allt går så fort! Jag får byta till en annan säng och vi blir utrullade från förlossningen. Barnmorskorna frågar mig i hissen hur det är med mig då jag fortfarande gråter. Jag säger att dom inte ska bry sig om mig utan ta hand om Rasmus istället som också gråter. 

 

Jag blundar hela vägen ner till opperationssalen och skakar i hela kroppen. Väl där nere så rullas jag in i rummet medan Rasmus blir ståendes utanför för att invänta en läkare och för att få sterila skyddskläder på sig. Jag får panik och frågar flera flera gånger när Rasmus kommer och tårarna bara sprutar. Jag vill inte detta och jag vill bara till Rasmus. En läkare ställer sig bredvid mig och försöker lugnande prata med mig och förklara vad som kommer hända. Ett stort grönt skynke hängs framför mitt ansikte och jag hör massor av röster och tillslut hör jag Rasmus röst. Vilken lättnad jag kände i hela kroppen.

 

Narkosläkaren ger mig bedövning och frågar om jag känner att dom kniper mig i magen, men jag känner inget mer än att dom buffar runt med den. Helt plötsligt hör jag någon säga "Grattis!" och jag får snabbt se min lilla Lowe innan barnmorskan rusar iväg med honom. Han var väldigt medtagen då han haft navelsträngen runt halsen och läkarna fick hålla på en stund för att få honom att komma igång och skrika. Jag minns att jag ser Rasmus som fått följa med in i andra rummet där dem är med Lowe. Han har tårar i ögonen och ler med hela ansiktet. Tillslut kommer barnmorska tillbaka med Lowe och ger honom till mig medan läkarna syr ihop mig. Så otroligt konstig och underbar känsla att ha sitt barn i sin famn. 22:42 kom du till oss ❤️

 

Vi rullas sedan in till uppvaket och Rasmus sitter med Lowe i famnen medan jag vaknar till liv igen. Efter ca två timmar får jag hålla min lilla pojke igen och vi åker upp till BB och får ett rum. Jag som inte ätit och druckit på flera timmar är överlycklig när de goda förlossningsmackorna och dricka kommer in till oss. Sen var det bara mys hela natten lång.

 
 


Livet i bebisbubblan

Hej vänner!
Hoppas allt är bra med er? Här är livet i bebisbubblan övermysigt. Rasmus går in på sin sista lediga vecka i morgon och jag ska verkligen njuta av att ha honom hemma hos oss. Sen är jag själv med lillkillen under dagarna fram tills han börjar förskolan. Vad ska vi underhåll oss med? 

Iallafall så sitter jag och försöker få ihop min förlossningsberättelse här på bloggen. Jag hade typ skrivit allt och sen försvann inlägget..så jag får börja om igen..kul..
Men jag kämpar på med att få det färdigt. För just nu har vi en tre veckors kille som är väldigt mammig, snuttig, hungrig och gnällig. Men han är verkligen världens snällaste lilla bebis ändå när han väl vill. Vi får till och med sova på nätterna ;) 

Så ja. Jag tänkte att jag fick lämna ett litet livstecken och även tacka alla ni som går on här och kikar varje dag. ❤️

Vi hörs.
Puss 

(null)
Goskillen efter sitt första bad. 
(null)
Vi gick denna fina handduk med luva av min faster. Så så fin!
(null)
Vi fyndade en begagnad bärsele till en billig peng, för att se om Lowe gillade den. Och ja, han somnade.
(null)
Lotta och Joel kom över en eftermiddag för att fika. Två månader mellan dessa små killar. 
(null)
Gos med pappa
(null)
Vi gillar att åka bil och somnar väldigt gott. Men här ser vi bara väldigt skeptiska ut, haha!
(null)
Och sover gott gör vi också.
(null)
Vi åkte hem till min farmor för att hon skulle få träffa sitt barnbarnsbarn. Det skiljer 90 år och 1 dag mellan dessa två ❤️
(null)
Min fina lilla familj.
Jag älskar er ❤️
(null)
Min goskille. Fy så jag älskar dig!!
(null)
Vi var på ännu en kompisträff. Min kollegas dotter Hedda föddes dagen innan Lowe ❤️



En vecka med en ny familjemedlem

Igår var det en vecka sen Lowe kom och förändrade vårt liv för alltid ❤️

Första veckan hemma har varit omtumlande måste jag säga. Så mycket känslor! Kärlek, frustration, ont i kroppen efter snittet, nya rutiner, sömnlösa nätter, massa skratt åt tokiga saker man som ny förälder stöter på. Herre gud så roligt vi haft åt vissa saker! Och att man blir så öppen om att prata om överfulla bajsblöjor, nerkissade kläder och att man bara flänger upp brösten för att ge ungen mat. Hahaha!! Så jäkla charmigt ändå.

Vi har 4 veckor kvar hemma alla tre innan Rasmus ska tillbaka till jobbet, så vi har några veckor till på oss att komma in i dessa rutiner.

Vår fina lilla familj ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)



Lowe ❤️

I Fredagskväll, den 30/8-19 22:42, kom äntligen vår lilla pojke till världen. 3678g & 53 cm lång.  Efter en igångsättning som inte funkade så blev det till slut akut kejsarsnitt. 

När jag får tid..hehehe...så ska jag skriva en förlossningsberättelse. Tills dess så lär här eka tomt på bloggen en tid. Men ni vet ju varför ;)

(null)

(null)

 




Barnkläder inför hösten

Ja, jag gör ju inte så mycket om dagarna men än att vänta på lilla L. Men jag tog mig tiden att scrolla runt lite på olika hemsidor nu för att kolla in höstens barnkläder. Jag vill ha ALLT! 
Jag klickade mig in på en hemsida som heter Next . Deras barnkläder är ju helt fantastiska och precis i min smak. Här är lite av det jag hittade som jag tyckte extra mycket om. Skorna och den gula koftan (fast i grå) fick åka rakt ner i varukorgen.
 
 
 
 


TBT: Augusti 2014

Jag gick igenom alla åren jag bloggat och kollade igenom Augusti månad. Av någon anledning så är jag sämst på att blogga i just denna månaden och jag har noll aning om varför, haha!
Men iallafall här kommer en TBT för Augusti 2014. Denna månaden hände två stora saker i mitt liv :D 
 
 
 
 
Augusti kom och jag blev som vanligt besatt av hösten igen och ville mer än något att vädret skulle slå om till regn och rusk. Ville gärna att bladen på träden skulle ändra färg också. Men nej, jag gick i tjocktröjor och svettades som en tok. Haha!
Jag träffade Lotta en dag för att äta god frukost på Systrar & Bönor. 
Deras frukosttallrik är riktigt god!
 
Jag sa äntligen upp mig från Mcdonalds!
 
Och DETTA var anledningen till min uppsägning. Lyckligare kan man inte vara! Kommer aldrig glömma den dagen. Jag och Pau satt hemma i hennes trädgård och fikade. Hennes vovve sprang runt och lekte för fullt. Jag satt gång på gång och uppdaterade hemsidan med antagningsresultaten. Tillslut dyker denna bilden upp framför mig på skärmen och jag tystnar i en mening när jag pratar med Pau, tittar upp på henne och säger helt chockat "Jag kom in". Sen står vi båda två och typ skriker av lycka i i trädgården innan jag ringer hela familjen för att berätta nyheten..På kvällen skulle jag jobba och bad direkt om uppsägningspapprena. Lycklig tjej!!
 
Sista passet jobbat. Jag kan erkänna så mycket som så; att när jag stämplat ut och bytat om så tog jag med mina jobbskor och slängde i vår soppress..Va jag feed up eller ;) Fast mest lycklig. Dunkade musiken högt högt i bilen på vägen hem den kvällen och kastade mig i Rasmus famn när jag kom hem sen. Freedom!!
Jag träffade dessa tre donnorna en dag för lite tjejkväll. Sjuk tanke att två av dom precis blivit mammor och jag blir mamma vilken dag som helst nu ♥
Här har vi då ett standard mellis för mig i Augusti 2014. Så himla gott med varma mackor. 
 
En dag gick jag igenom alla mina dagböcker. Många hemlisar, kärlek och suuuperstora tonårsproblem!
 
Jag jobbade som funktionär nere på Friskis och vi stod för första gången på Palmfestivalen för att promota oss själva. Får jag skryta så var hela idén min faktiskt ;) 
 
Vi var hemma hos Linus och hade filmkväll en regnig Lördag. 
 
 
Och  Augusti 2014 avslutas med två härliga selfies på moi.
Den sista är från dagen då högskolan började och jag var supertaggad och skitnervös!!
 
 
 


Kämparglöd!

Och så gick vi in i v42...andas in och andas ut..
 
Ja, jag ska helt ärligt säga att jag är så jäkla frustrerad, arg och ledsen förtillfället! Men vad hjälper det egentligen? Inte ett skit!! Andas in och andas ut.
 
Jag städar, rensar och tog till och med tag i lite trädgårdsarbete i förmiddags. Nu ligger man här i sängen igen med ontet från h*lvetet..andas in och andas ut.
 
Jag går och förbereder mig på att klara av kommande veckan om inte herrn vill komma innan dess. Jag vet att det är allra sista veckan, jag vet om det..men den är så förbaskat lång ju! Och det känns inte som att han vill komma förens till julafton ändå.
 
Om det var något jag inte var förberedd på med denna graviditeten så var det att gå över tiden. Fast det är otroligt vanligt.
Jag tycker att dessa dagar är mer psykiskt påfrestande än vad de 9 månaderna är. 
 
Jag vill bara gå i mål nu och gosa med min bebis. Längtar så fruktansvärt mycket efter honom så det gör ont i mig. ❤️
 
(null)
 


Måndag du kära Måndag

Hejsan hejsan.
Ny vecka, men ingen bebis...Nääe, jag är inte bitter eller så, HAHAH!!
Så då gick vi in i v.41 och jag tror att han vill stanna inne ett tag till faktiskt. Jaja, så länge han kommer så är jag nöjd. 

Iallafall så har denna helgen varit himla lugn. Vi har ju avbokat allt dessa dagarna i och med bebis. Men tji fick vi. Dock har vädret varit väldigt regnigt och grått denna helg så vi har bara myst inne, storstädat hela huset, kört till soptippen och chillat i sängen och soffan. 

Denna veckan vet jag inte vad som händer. Ska till barnmorskan i eftermiddag, och jag hoppas att det är sista gången nu, haha! Annars ska jag bara ta det lugnt, som vanligt.

Ha en fin Måndag.
Puss ❤️

(null)



BF

Då var dagen här. Hallå bebis, were are you?!
 
(null)
 


RSS 2.0