Ibland, när livet liksom inte går ihop, och man inte har lust med något. Allt är jobbigt, motivationen tryter och man tycker man är kass, ful, äcklig, allt.

Då är det rätt skönt att bara få ett uppvaknande och inse att man fan är bra ändå, man är fin och underbar och bara så där otroligt jävla bäst!

 

Min kropp har tagit rätt mycket stryk av att jag "misshandlat" den med helt fel mat och för lite träning den senaste tiden, men detta är jag. Jag är bra som jag är, och just nu ser jag ut och är så här. Jag är människa, jag är frisk och jag älskar mig själv lite mer för varje dag som går.

 

Jag är inte vältränad, eller ens smal om det nu skulle vara så viktigt.. men jag är nöjd. Jag tar en dag i taget. Jag rusar inte fram, och sätter inte påtok för stora mål för mig själv.  

 

Jag börjar mer och mer acceptera den jag är, och hoppas att jag igenom detta en dag ska bli den jag vill vara.

Men tills dess..♥