Zpike

Usch vad känslorna åker berg och dalbana idag. Ena sekunden är jag glad och livet är underbat, nästa sekund börjar jag storgråta.
Jag tror inte det spelar någon roll hur mycket man förbereder sig, och går och intalar sig själv att någon snart kommer att försvinna ur ens liv, för man är aldrig beredd ändå.
 
Zpike, min pappas och vår vovve somnade in igårkväll efter att hans njurar slutat fungera. Och allt hade gått så snabbt sa pappa. ena sekunden här, andra inte ♥
Och fast än jag inte bott med Zpike på snart 4 år, så är saknaden ändå så fruktansvärt stor! Han var min lille valp, en galen hund med energi som 3 st 6-månaders valpar. Han va alltid så glad när man kom upp till honom, och mötte oss i hallen med ett jätteskall och svansen som vispade fram och tillbaka.
 
Han har suttit med mig när jag gråtit, tyst och stilla och bara varit hos mig. Han har varit min sovkamrat, då vi under många år när jag bodde hemma, delad samma säng. Knasvovve! 
Vi har busat i snön, kastat otaligt många pinnar tillsammans och busat runt med leksaker, filtar och massa annat.
 
Min lille Zpikeisfis, usch vad jag saknar dig. Och jag längtar så tills vi träffas igen. ♥
 
 



Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0